Hur kan företag tjäna pengar på att låna ut pengar?

3 mars, 2025 Matilda 0

Få ekonomiska relationer är så vedertagna som den mellan långivare och låntagare. Hur kommer det sig att långivaren kan erbjuda lån till privatpersoner och företag, ibland på tiotals miljoner kronor, och ändå gå med vinst? Räntan är inte det enda rätta svaret – de underliggande mekanismerna är mer komplicerade än så.

En snabb blick på ett klassiskt kontoutdrag hos en långivare lämnar intrycket att räntor är svaret på frågan. Om än räntan är hjärtat i långivarens affärsidé, finner man vid närmare anblick flera vägar till intäkter. Från olika typer av avgifter, till komplexa finansiella instrument och värdepapperisering.

Så här tjänar långivare pengar på att du och jag väljer att låna, utöver räntan.

Många bäckar små in i fickorna

Ett lån kan komma med uppläggningskostnader, aviavgifter, administrationsavgifter eller avgifter för betalningspåminnelser. Varje enskild avgift kan tyckas blygsam, men tillsammans skapar de en stabil och ständig inkomstström för långivaren.

På senare tid erbjuder många långivare dessutom möjligheten att samla lån och krediter i ett nytt, större lån. För många konsumenter kan det ge lägre totalkostnad och bättre överblick, eftersom man bara betalar en ränta och en faktura. Samtidigt innebär det för långivaren en chans till nya uppläggningsavgifter och en förlängd kundrelation där ränteintäkterna kan fortsätta rulla in.

Föreställ dig att du tar ett billån på 100 000 kronor med fem års löptid och 5 procents årsränta för att köpa en bil. Därtill tillkommer en uppläggningsavgift på 300 kronor, en aviavgift på 35 kronor i månaden samt en årlig administrationsavgift på 200 kronor. Under fem år (60 månader) blir det:

Uppläggningsavgift: 300 kr (betalas en gång)
Aviavgift: 35 kr/mån x 60 månader = 2 100 kr
Administrationsavgift: 200 kr/år x 5 år = 1 000 kr

Totalt betalar du 3 400 kronor i avgifter över hela låneperioden, utöver räntekostnaden. Om långivaren har 10 000 liknande lån i sin portfölj, genererar det hela 34 miljoner kronor (10 000 × 3 400 kr) i avgifter—rena extrainkomster som adderas till de ordinarie ränteintäkterna.

Bakom avgifterna ligger ofta argumentet att långivaren behöver täcka administrativa utgifter, riskbedömningar och systemkostnader. I vissa fall är det berättigat, i andra fall speglar avgiften snarare ett sätt att öka intäkterna utan att behöva skylta med en hög ränta.

Lån och risk säljs vidare till investerare

För den som studerat finanskrisen 2008 är värdepapperisering förmodligen ett bekant begrepp. Bland flera faktorer bidrog just värdepapperiseringen till det globala raset. Värdepapperisering är ett sätt för långivare att sprida och dölja risker och tjäna pengar.

I praktiken innebär värdepapperisering att ett bolåneinstitut efter att ha beviljat en mängd bostadslån paketerar dem i ett finansiellt instrument – ofta en obligation. Denna obligation säljs sedan vidare till investerare, som i utbyte får rätt till räntan som låntagarna betalar.

För långivare innebär detta två viktiga saker:

De slipper en del av risken, eftersom investerarna nu tar över ansvaret för att få in räntan.
De får in pengar från försäljningen av obligationerna, vilket de kan använda för att ge ut ännu fler lån.

Genom att sälja vidare risken och ränteintäkterna kan långivaren frigöra kapital för nya lån. Här finns alltså en ytterligare inkomstkälla: intäkter från värdepapperisering, i kombination med fortsatta provisioner när låneavtal förmedlas. Det som hände 2008 var att många av dessa paketerade lån, särskilt de så kallade subprime-lånen, inte klarade av att hantera de risker som låg dolda i värdepapperiseringen. När låntagarna fick svårt att betala tillbaka lånen uppdagades felprissättningen, och de finansiella instrument som byggts runt dessa lån förlorade snabbt värde.

De som betalar tillbaka sina lån betalar mer

Bakom kulisserna använder banker och andra långivare avancerade modeller för att räkna ut chansen att du betalar tillbaka. Dessa modeller bygger på kreditupplysningar, inkomstuppgifter och statistiska metoder. Ju högre risk ett lån bedöms ha, desto högre ränta tar man ut.

På ytan motiveras den högre räntan med att täcka potentiellt större kreditförluster. I praktiken skapar den dock också högre intäkter från alla de kunder som faktiskt betalar tillbaka sina lån, vilket gynnar långivaren.

Scenario 1: Låg risk, låg ränta (5 %)

Antal lån: 100 stycken
Lånebelopp per kund: 100 000 kr
Ränta per lån: 5 % av 100 000 kr = 5 000 kr per år
Total ränteintäkt (om ingen skulle falla ifrån): 100 × 5 000 kr = 500 000 kr
Anta att 2 av låntagarna inte kan betala tillbaka något alls (fullständig förlust på principen).
Kreditförlust: 2 × 100 000 kr = 200 000 kr
Nettoresultat: Total ränteintäkt (500 000 kr) – Kreditförlust (200 000 kr) = 300 000 kr

Scenario 2: Hög risk, hög ränta (15 %)

Antal lån: 100 stycken
Lånebelopp per kund: 100 000 kr
Ränta per lån: 15 % av 100 000 kr = 15 000 kr per år
Total ränteintäkt (om ingen skulle falla ifrån): 100 × 15 000 kr = 1 500 000 kr
Anta att 10 av låntagarna inte kan betala tillbaka något alls.
Kreditförlust: 10 × 100 000 kr = 1 000 000 kr
Nettoresultat: Total ränteintäkt (1 500 000 kr) – Kreditförlust (1 000 000 kr) = 500 000 kr

Provision på att koppla samman låntagare och långivare

I takt med digitaliseringen av lånemarknaden dyker nya aktörer upp, till exempel peer-to-peer-plattformar och nischbanker. Dessa lockar ofta med snabba och enkla ansökningsprocesser, förenklad bedömning och konkurrenskraftiga räntor. I grund och botten tjänar de pengar på samma sätt som traditionella långivare, men vissa plattformar får dessutom en förmedlingsavgift för att koppla ihop låntagare och långivare. De bär ingen egen kreditrisk, men tar ändå del av vinsten genom den provisionen.

Det stora maskineriet

Att låna pengar är en tjänst, och varje tjänst har sitt pris. Hur högt priset blir och vad det egentligen kostar i slutändan kräver att vi lägger ihop alla pusselbitar—räntor, avgifter och villkor. Ur låntagarens synvinkel är det avgörande att förstå att bolagens vinster i slutändan uppstår ur den ränte- och avgiftsström vi själva bidrar med. Och det är i just den förståelsen vi finner nyckeln till bättre, mer medvetna beslut om våra egna lån.